En kul tur

Världens minsta apa träffade jag vid lunchtid i idag.




Åh vad det är bra med valfrihet, och danskarna har insett vad det betyder med valfrihet för individen. Tre hungriga svenskar anländer till Nyhavn i Köpenhamn på fredagseftermiddagen och vill äta en god lunch - vilket vi också gör. Men brödkorgen som ställs på vårt bord symboliserar verkligen vår familjs olika smakinriktning vad det gäller bröd.
Min mans bröd ska helst kunna slinka ner i magen utan att han behöver tugga det, så fint mjöl som det bara går att mala ska det vara. Skorpan å sin sida vill ha det mittemellan, tuggbart och inte för grovt. Ja, och vad som framgår av blandninngen i korgen så finns det bara ett sorts bröd kvar till mig - danskt rågbröd. När man har ätit upp sin brödskiva tror man att allt finns i magen, men icke... för efter ett tag upptäcker man ett linfrö eller ett halvt solrosfrö någonstans gömd bakom en tand eller annat skrymsle i munnen och gör sig påmind. Men uj uj uj (som de säger i Närke) vad gott det är!





Hit vill jag, och då får de helst spela Barberaren i Sevilla.